Kvasarerna har fått sin benämning från uttrycket 'kvasistellära objekt'. En kvasar ser nämligen ut som en vanlig stjärna, som skulle kunnat höra hemma i Vintergatan. När man uppmäter avståndet till dessa objekt (Genom deras rödförskjutning) visar det sig att de är belägna på ett mycket stort avstånd, långt utanför Vintergatans gränser. Kvasarer hör nämligen till de mest avlägsna objekt man känner till. Eftersom kvasarerna kan tas för att vara stjärnor trots så stora avstånd måste dessa objekt vara extremt ljusstarka. En ljus kvasar sänder ut 1000 gånger så mycket energi som alla Vintergatans stjärnor tillsammans.

För en så extrem ljuskälla krävs en extrem energikälla, och man tror att kvasarerna är aktiva galaxkärnor. Teorin säger att, om en galax hyser ett supermassivt svart hål i sitt centrum, så slukar detta hål ständigt materia i sin närhet. Denna materia sugs in i hålet i en spiralformad bana, och bildar en s.k. ansamlingsskiva. På grund av de krafter som påverkar materien i skivan så blir denna kraftigt upphettad och sänder ut strålning. Själva galaxkärnan lyser starkare än resten av galaxen, så kvasarernas 'värdar' blir därför svåra att observera.