Nya metoder för att analysera värmestrålningen från asteroider presenterades i en doktorsavhandling av Johan Lagerros, vid astronomiska observatoriet i Uppsala. Observationer av den infraröda värmestrålningen tolkas med hjälp av de framtagna datormodellerna, vilket ger detaljerad information om asteroidernas grundläggande egenskaper. Mätdata av den infraröda strålningen från olika objekt i universum, observerade av det rymdbaserade teleskopet Infrared Space Observatory (ISO), kalibreras bl.a. genom att jämföra med asteroidobservationer och de nya metoderna i avhandlingen.
Förutom solen och de stora planeterna är solsystemet fyllt med en mängd små kroppar: asteroider och kometer. Dessa klumpar av järn, sten och is, är med säkerhet primitiva rester från den tid då solsystemet bildades, för cirka 5 miljarder år sedan. För att finna ledtrådarna till solsystemets ursprung, studeras asteroiderna och kometerna med hjälp av en lång rad olika metoder. Resultaten från de senaste årtiondena visar på en mångfald av mineraler och ytmaterial, typer av banor runt solen, oregelbundna former och storlekar, med mera.
Asteroiderna reflekterar solljuset precis som månen och de stora planeterna man ser på natthimlen. Det som inte reflekteras absorberas och värmer upp asteroiden. Observationer av den resulterande värmestrålningen har en rad olika tillämpningar. Balansen mellan reflekterat solljus och infraröd strålning ger ett mått på asteroidens storlek. Observationer visar att nästan allt upptaget solljus strålar ut omedelbart som värme, vilket betyder att asteroidytorna ofta består av ett poröst och välisolerande material. Vidare är inte utstrålningen jämnt fördelad i alla riktningar, beroende på att asteroidytorna antagligen är mycket skrovliga.
I en avhandlingen av Johan Lagerros, som lades fram den 20 mars 1998 vid Uppsalaobservatoriet, presenteras nya metoder för att beskriva och tolka processerna bakom värmestrålningen från asteroider. Den så kallade termiska standardmodellen bygger på en rad förenklande antagande, vilka den nya modellen försöker angripa. Med denna går det att bestämma asteroidernas fysikaliska egenskaper i större detalj. Beräkningarna är ofta så precisa att asteroider kan användas för att kalibrera observationer av helt andra objekt. Den nya modellen har kommit att ersätta standardmodellen i arbetet med att kalibrera instrumenten på det infraröda rymdteleskopet ISO, som drivs av ESA (European Space Agency) med stöd från andra organisationer.
Johan Lagerros