ĐĪāĄąá>ū˙ .0ū˙˙˙-˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙ėĨÁą@đŋ3jbjb˜ ˜ *(ōhōh3˙˙˙˙˙˙lŌŌŌŌŌŌŌ>>>>> J >Uębbbbbbbb,? _8@Ōbbbbb@bŌŌbbbbbbbŌbŌbbæ,,ŌŌŌŌbb°bŌŌV )äbē>>bUU—b—bÃåNaturen är stor som universum På en utställning i Stockholm har Torsten Renqvist just visat sin ”Fågelfångaren”, en etsning från 1954. Vi ser en fågel till vänster i bilden, en människa till höger. Av människan syns ett huvud som skjuter fram, helt dominerat av ett stort granskande öga. Över det böjer sig en arm och en hand, som tafatt eller motsägelsefullt smeker, och senare kanske försöker fånga fågeln. Fågeln står stadigt på raka ben men sträcker sig uppåt, med flaxande vingar och uppåtvänd näbb. Den verkar njuta av smekningen. Den är mycket lik den ”fågel Fenix” som Renqvist senare skulpterat och som finns i förgylld brons på flera ställen i landet. Det är inte svårt att tänka sig att Renqvist, men sin naturvetenskapliga bakgrund, tänkt på vårt ambivalenta förhållande till naturen. Här ser vi ett forskande öga, men också en listig fångstman, och en öm och naiv fågelvän. Och fågeln själv är inte oberörd. Den kråmar sig inför kameraögat, eller kurrar vid smekningen. Den liknar kanske en hönsfågel mer än någon vildare art. Samtidigt lyser den av glad okuvlighet, något som är ännu tydligare i skulpturerna. Mailis Stensman skriver i sin nyutkomna och läsvärda bok om Renqvist (”Torsten Renqvist, förlag Edition Apel) att ”vi påminns om det oförstörbara, det som inte ens elden kan föstöra”. Människans förhållande till naturen är komplicerat. Det är verkligen inte bara en fråga om en ekonomisk relation, eller ett slags resonemangsäktenskap. Här finns också, förmodligen långt ner i reptilhjärnan, nedärvd skräck, bävan, besinningslös kamp -- och samhörighet. Alla som har sett en annars lugn och rationell förälder gå loss på en orm med en spade förstår vad jag menar. Man behöver inte spekulera vilt för att kunna tänka sig att urtidsmänniskan -- och biologiskt sett är vi fortfarande sådana – upplevde naturen som nyckfull, ibland livsfarlig, ofta övermäktig och emellanåt vänligt givmild. Med list, organiserat samarbete, exprimenterande och tålamod, och en hel del tur kunde vilddjuren skrämmas bort, skadorna av torka, översvämningar och skogseldar begränsas, köld och svält hållas borta från grottan. Det finns alla skäl att tro att dessa erfarenheter delvis satt sig i huvet på oss, givit oss egenskaper som gör det möjligt för oss att överleva i naturen och i någon mån bemästra den. Människans genetiska egenskaper har utformats i, och av, en natur som hon säkert inte dominerade. Vi är knappast gjorda för att vara skapelsens herrar. Men just nu tycks vi vara det, i varje fall på planeten jorden, och får göra så gott vi kan för att inte förstöra livsförutsättningarna. Vad vi har med oss är det vi fått av ”kampen för tillvaron”, inte minst vårt förnuft, vår samarbetsförmåga, vår respekt för naturen, och vår känsla av och längtan efter sammanhang med den. Men naturen är mycket större än människan. Som astronom märker man olika reaktioner om man för universum på tal. Vi bor i en galax av miljardertals galaxer, och i var och en av dem lär finnas miljardertals planeter som kan likna jorden. Vårt jord är mindre än ett stoftkorn i en storstad. Universum är ungefär 15 miljarder år gammal, jorden är knappt 5 miljarder år, och homo sapiens lär ha funnits i mindre än 300 000 år. Det betyder att vår tid på jorden hittills är kort som en sekund på ett kosmiskt dygn. Om vi lyckas ta oss bort från gatubelysning en klart kväll utan månsken, tar tid på oss för att vänja ögonen vid mörkret, och ser upp mot stjärnhimlen kan vi känna något av den bävan inför naturen som man tänka sig att urtidsmänniskan levde i. En del människor vänder bort blicken från dessa perspektiv – de känns likgiltiga, eller kanske alltför skrämmande. Andra blir fascinerade. Jag tror att det är viktigt, också för de människor som har makt över livet på jorden, att begrunda de oerhörda sammanhang som den jordiska naturen ingår i. All materia på jorden har ett kosmisk ursprung. Det flesta av grundämnena har bildats i stjärnor av olika slag. Mot slutet av sina liv har de kastat av sig gas, anrikad med dessa ämnen, i mer eller mindre våldsamma explosioner. Av gasen har nya generationer av stjärnor bildats, osv. Så uppstod solen och jorden, på fjärde varvet i kretsloppet ungefär. Utvecklingen på jorden har sen dess på avgörande sätt bestämts av solens utstrålning och aktivitet. Andra kosmiska företeelser, inte minst kollisioner med kometer och asteroider, har också förmodligen haft en avgörande betydelse för livets utveckling. Flera gånger under jordens utvecklingshistoria har en stor del av de levande arterna slagits ut av sådana kollisioner, och nya utvecklingvägar öppnats. Sist var det så för cirka 60 miljoner år sen, när dinosaurierna slogs ut och däggdjuren fick sin chans. Men sammanhanget mellan oss och kosmos är djupare än så. Vetenskapens bilder av naturen, både av mikrokosmos och makrokosmos, visar på storartade sammanhang som märkligt nog kan begripas ganska väl av oss människor, med vår matematikkonst som ett av de viktigaste verktygen. Vi vet inte varför detta är möjligt, men denna oväntade mänskliga förtrogenhet med tillvaron kan antyda djupa sammanhang. Möjligen är ” den orimliga effektiviteten hos matematiken i naturbeskrivningen” för att citera Eugene Wigner, en slags rationell motsvarighet till den samhörighet med naturen som många av oss kan känna, när vi sitter ute en skön sommarkväll. De kosmiska perspektiven, i all sin fruktansvärda skönhet, är en viktig bakgrund när vi tänker på naturen på planeten jorden. I Harry Martinsons Aniara, liksom i Rolf Edbergs och Peter Nilsons författarskap, är det just så. Utan dessa perspektiv finns risken att vi idylliserar naturen, förminskar den, gullar med den som en sommarkatt, som lämnas att dö när den besvärliga hösten kommer. Vårt ansvar för livsmiljön på jorden blir inte mindre när vi ser hur vacker vår planet är, hur tunn dess biosfär är, och hur oerhört glest det är mellan de beboeliga planeterna i universum. På Renqvists bild av fågelfångaren finns det också en sol, ritad som på en barnteckning. Fågeln på bilden bidrar med en del av en ring kring solen, och människan till höger har förbundits med solen med många streck, solstrålar och en himmelssky. ˜bn3ũúöú6CJ$CJ$5˜™! " îī  lmjkíî,-./3ũũũûûûûûûûûûûûûûûûûûûûû˜™! " îī  lmjkíî,-./3ũũũ(°‚. °ÆA!°‰"°‰#‰$‰%°°Ä°Ä Ä i4@ņ˙4NormalCJOJPJQJmHBA@ō˙ĄBStandardstycketeckensnitt(B`ō(BrödtextCJ$3( ˙˙˙˙ ˙˙"&Ŗ ˙˙"&Ŗ ˙˙"&Ŗ ˙˙"&Ŗ“Č p3|A}333˙˙Bengt GustafssonUMacintosh HD:Users:bg:Documents:Microsoft användardata:AutoRecovery save of Dokument1Bengt Gustafsson%Macintosh HD:Users:bg:Desktop:NaturenBengt Gustafsson%Macintosh HD:Users:bg:Desktop:Naturen˙@€˜˜õ‹˜˜ÄĀ3ā @GTimes New Roman5€Symbol3 Arial3Times 1ˆđŠ‹rrpí wí w!đĨĀ´´€0d˙˙„đ˙˙gPå en utställning i Stockholm har Torsten Renqvist just visat sin  Fågelfångaren , en etsning från 1954Bengt GustafssonBengt Gustafssonū˙ ā…ŸōųOhĢ‘+'ŗŲ0Ėˆ (4D `l ˆ ”  Ŧ´ŧÄ'hPŒ en utstŠllning i Stockholm har Torsten Renqvist just visat sin ĶFŒgelfŒngarenĶ, en etsning frŒn 1954Œ eBengt Gustafsson i engNormaluBengt Gustafsson i 2ngMicrosoft Word 10.1@ nĨ@ŠĀ‡ŧĘÂ@ļĩtĖĘÂíū˙ ÕÍ՜.“—+,ųŽ0p hpœ¤Ŧ´ ŧÄĖÔ Ü P'!Uppsala Astronomical ObservatoryStw ˙r hPŒ en utstŠllning i Stockholm har Torsten Renqvist just visat sin ĶFŒgelfŒngarenĶ, en etsning frŒn 1954 Titel ū˙˙˙ū˙˙˙ !"#$ū˙˙˙&'()*+,ū˙˙˙ũ˙˙˙/ū˙˙˙ū˙˙˙ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙Root Entry˙˙˙˙˙˙˙˙ ĀF€Â9ŪÔĘÂ1€1Table˙˙˙˙˙˙˙˙WordDocument˙˙˙˙˙˙˙˙*(SummaryInformation(˙˙˙˙DocumentSummaryInformation8˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙%CompObj˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙P˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙ū˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙˙ū˙˙˙˙˙ ĀFWord - dokumentū˙˙˙NB6WWord.Document.8