Ur "Redovisning för en lång levnad", Gustaf Svanberg c:a 1880

utgiven av N.V.E. Nordenmark i Uppsala universitets årsskrift 1949:1


Mitt val av platsen utom Fjärdingstull var dock föga ägnat att väcka sympatier. 
Den delen av Kyrkogårdsgatan, som ligger mitt emot observatorietomten, kallades 
den tiden i dagligt tal "Rackarnäbben" och var känt såsom ett tillhåll för
mycken dålighet, samt till och med icke gärna besökt då det blev mörkt.

Den i senare tider till kyrkogården inlagda smala åkerremsan längs Rickombergavägen
kallades "Svinmötet", emedan stadens svinkreatur föstes dit, då de skulle ut på 
trädesåkrarna.

Inom observatorietomten på berget mitt emellan det meteorologiska observatoriet 
och ekvatorealtornet stod Spöpålen.
(Samma dag jag hösten 1853 inflyttade i observatoriet, skulle en person spöas 
och man kom upp till mig och begärde att få anställa exekutionen på gamla platsen, 
varest pålen ännu stod kvar. Jag nekade naturligtvis och man spöade då delinkventen 
nära det stället, där de nya portarna till kyrkogården nu befinna sig d.v.s. just
vid Johannesgatans slut).
 
[...]

Orsaken, varför jag från första stund bestämde mig för nämnda plats, var den, att
stadens blivande utvidgning icke syntes från den sidan vara att befara.

[...]

De ringa planteringar jag på den magra, bergiga marken lyckats efterhand åstadkomma
ha senare, i beskrivningar över Uppsala, hedrats med benämningen "Observatorieparken".