Astronomiska Observatoriet Deposition på Museum Gustavianum 2000
Instrument m.m.:
Astronomisk tub klädd i pergament, mitten av 1600-talet
Linserna intakta. Pergamentmönsterexempel från London
visar att den förmodligen är tillverkad på 1660-talet.
Nocturnal, i trä, 1600-tal
"nattur" eller "stjärntidsur", Mallet nr 38
Användning: man siktar på Polstjärnan genom mittöppningen och ställer
in staven efter Karlavagnens bakstam och kan sedan få ett mått på tiden.
Ringsolur, i mässing, tidigt 1700-tal
Ett resesolur för att bestämma lokal tid. Hänges upp vertikalt i ringen.
Holländsk cirkel, i mässing, 1600-tal
Kan användas både för vertikala och horisontella vinkelmätningar. Instrumentet kan alltså både användas inom astronomin och inom lantmäteriet.
Geodetiskt instrument, i mässing, 1700-tal
Vinkelmätningsinstrument av lantmäterityp av Phillipp Dautrie, Paris.
Inklinatorium av J. Sisson, London, 1744
Nålen visar den vertikala komponenten av jordens magnetfält.
Anders Celsius var den förste som upptäckte norrskenets inverkan på jordens magnetfält som en variation av lutningen (inklinationen) hos nålen. Större variationer sammanföll med större norrskensaktivitet och han drog därför
slutsatsen att norrskenet har magnetiska orsaker.
Mikrometer av Daniel Ekström, 1751
Tillverkad för Anders Celsius efterträdare Mårten Strömer. Skall fästas
på okularänden av ett teleskop. I okularet finns ett hårkors och mikrometern kan sedan skruvas i olika riktningar i planet för mätningar av vinklar och vinkelavstånd. Skall enligt Mallet tillhört en refraktor på fem fot. Mallet nr 58.
Passageinstrument av Daniel Ekström, 1743
Tillverkat av Daniel Ekström, Stockholm. Levererat i januari 1743 på beställning av Anders Celsius. Ett passageinstrument är endast rörligt i vertikal led i meridianen (i planet nord-syd). Används för att bestämma tidpunkten för olika himmelsobjekts passage av den lokala meridianen.
Två likare (standardmåttstockar) 1730-tal
1 yard, av J. Bird, London
Yardstick, metall i träfodral
1 fransk fot, av Langlois, Paris i mässing
Diopterlinjal, i mässing, 1738
av Uppsala universitets instrumentmakare Thomas Fuchs. Märkt MA
1738 NS
Daviskvadrant, i trä, 1600-talets senare del
Mallet nr 64
Vinkelmätningsinstrument, en föregångare till sextanten, enligt konstruktion av John Davis (1550-1605). Används för att bestämma ett himmelsobjekts höjd över horisonten. Mallet nr 64.
Kvadrant av Johann Essling, Berlin, 1733
2 fots radie i mässing. Inköpt av Anders Celsius i Berlin 1733 för 300 riksdaler. Signerad Johann Ernst Essling, Mechanicus Regis Fecit Berlini. Tuben påsatt av Ekström. Skalan indelad i 90 grader med 30 minuter mellan delstrecken. Nonie med 30 delar på 31 skaldelar. Mer att läsa i "Lychnos" 1942 av Nordenmark. Mallet, nr 3.
Kvadrant av Daniel Ekström, 1751
3 fots radie. Tillverkat av instrumentmakaren Daniel Ekström,
Stockholm, inköpt av Mårten Strömer 1754. Kvadranten är försedd med en mikrometer. Vid mätning av höjdvinklar användes det lod som är monterat.
Spegelteleskop av Benjamin Martin, 1700-tal
Tillverkat av Benjamin Martin, London, (1704-1782). Har tillhört Samuel Klingenstierna och skänktes till Uppsalaobservatoriet av hans ättlingar år 1924. Till instrumentet hör bl a 3 okularstycken och en packlåda.
Himmelsglob av Anders (Andreas) Åkerman, Uppsala, 1766
Tillverkad på uppdrag av Kosmografiska Sällskapet i Uppsala. En liknande, också deponerad från Observatoriet, finns i Kanslersrummet, Universitetshuset, sedan år 2000.
Jordglob av Anders (Andreas) Åkerman, Uppsala, 1766
Tillverkad på uppdrag av Kosmografiska Sällskapet i Uppsala. En liknande, också deponerad från Observatoriet, finns i Kanslersrummet, Universitetshuset, sedan år 2000.
Trätavla i relief, det Copernikanska världssystemet
Kanske tillverkad i 1740-talets början, i samband med invigningen av Celsiusobservatoriet 1741. Hängde ovanför Anders Celsius kateder i föreläsningssalen på gamla Celsiusobservatoriet.
Porträtt, Anders Celsius
Oljemålning av Olof Arenius (1701-1766) (kopia)
Originalet finns på Ångströmlaboratoriet, Inst för astronomi och rymdfysik. Arenius, känd porträttmålare och hovmålare hos Fredrik I, har också bl a gjort porträttet av Per Wargentin (elev till Celsius), nu på Observatoriemuseet i Stockholm.
Böcker, tryckta handlingar:
Siderius nuncius av Galileo Galilei (1564-1642)
Siderius nuncius - "stjärnornas budbärare"
1:a upplagan, tryckt i Venedig 1610. (4') (Hjorter FI1097)
Galilei var den förste som gjorde astronomiska observationer av himlen
med en kikare och publicerade det. Observationerna publicerades i denna bok.
Den viktigaste upptäckten var upptäckten av de fyra största Jupitermånarna,
som kallas de Galileiska månarna. Här finns också bl a upptäckterna
av berg och kratrar på månen, Venus faser, studier av solfläckar samt upptäckten av att vintergatsbandet innehåller myriader av svagare stjärnor.
Principia av Isaac Newton (1643-1727)
Philosophiæ naturalis principia mathematica
1:a upplagan, tryckt i London 1687. (4') (Mallet N261E)
Newton härleder här grundligt sina rörelselagar och den allmänna gravitationslagen. Den kände astronomen Edmund Halley lyckades efter flera år övertala Newton att publicera boken. Halley korrekturläste, och bekostade
tryckningen med egna medel.
(Den kände författaren, preses i Royal Society, samt statstjänstemannen Samuel Pepys har gett brittiska statens tryckningstillstånd 1686 på försättsbladet: Imprimatur S. Pepys)
Uranometria av Johann Bayer (1572-1625)
Uranometria, omnium asterismorum continens schemata, nova metodo
delineata, aeris laminis expressa.
5:e upplagan, tryckt i Ulm 1661. (fol.) (Hjorter GII84)
(1:a upplagan trycktes i Augsburg 1603)
Den första himmelsatlasen över hela himlen och ett standardverk för astronomin under hela 1600-talet. Bayer var den förste som
använde det system som fortfarande används för de ljusaste stjärnorna inom
stjärnbilderna. Det grekiska alfabetet används för stjärnorna, med stjärnbildens namn på latin i genitiv. Den ljusaste stjärnan i t ex stjärnbilden Lejonet får namnet Alfa Leonis, den näst ljusaste, Beta Leonis etc. Tidigare hade endast de
(mestadels) arabiska egennamnen för de ljusaste stjärnorna använts.
Han namngav också flera betydande stjärnbilder på södra sjärnhimlen.
Johann Bayer var egentligen jurist vid en munkorden i Augsburg, men var också en avancerad amatörastronom.
Calendarium av Johann Stoeffler (1452-1531)
Calendarium romanum magnum.
1:a upplagan, tryckt i Oppenheim 1518. (fol.) (Hjorter G50)
Stoeffler var professor i matematik vid universitetet i Tübingen, och hans "Calendarium" är en sorts almanacka för åren 1518-1575 med bl a uppgifter om förmörkelser.
Har tillhört biblioteket i domkapitlet för kyrkoprovinsen Warmia (ty: Ermland) i den polska staden Frombork (ty: Frauenburg), där Nicolaus Copernicus
var verksam som kanik. (Enligt en tradition vid Uppsalaobservatoriet skall Copernicus namnteckning ha funnits längst ner till höger på försättsbladet. I början av 1970-talet upptäcktes att motsvarande del av sidan klippts ur.) I boken finns marginalanteckningar av Copernicus egen
hand, med observationer av sol- och månförmörkelser. Boken kom till Sverige som krigsbyte efter svenskarnas stormning av staden Frauenburg 1626, strax före Sveriges inträde i 30-åriga kriget.
Experimenta nova av Otto von Guericke (1602-1686)
Experimenta nova, ut vocantur, Magdeburgica de vacuo spatio
primum a G. Schotto, nunc vero ab ipso auctore perfectius edita variisque aliis
experimentus aucta. Quibus accesserunt de aeris pondere circa terram;
de virtutibusmundanis & systematis mundi planetario; sicut & de stellis fixis.
1:a upplagan, tryckt i Amsterdam 1672. (fol.) (Hjorter GI66)
Guericke, mångsysslare, verksam främst i Magdeburg, konstruerade den första vakuumpumpen 1654.
I boken demonstreras bl a verkan av atmosfärens tryck när två halvklot som satts ihop, och luften pumpats ur, inte kunde dras isär av två hästar.
Han studerade juridik och naturvetenskap vid universitetet i Leiden.
Verksam i stadfullmäktige i Magdeburg, senare borgmästare. Även diplomat, deltog
bl a i förhandlingarna vid Westfaliska freden, efter 30-åriga kriget. Verksam också som krigsingenjör, bl a i svensk tjänst.
Även privatastronom, studerade bl a 1644 års komet. Studerade också statisk elektricitet.
Underweysung der Messung av Albrecht Dürer (1471-1528)
Underweysung der Messung, mit dem Zirckel und Richtschey, in Linien,
ebnen unnd gantzen corporen.
1:a upplagan, tryckt i Nürnberg 1525. (fol.) (Svanberg N35)
Lärobok i praktisk geometri. Konstnären och matematikern Dürer
visar många vackra exempel på perspektivteckning.
Opera omnia av Tycho Brahe (1546-1601)
Opera omnia, sive astronomiæ instauratæ progymnismata
3:e upplagan, tryckt i Frankfurt 1648. (4') (Mallet N415U)
(1:a upplagan trycktes i Uranienborg 1602)
I samma band: De mundi ætherei, Frankfurt 1648
Om quadrantens nytta och bruk av Per Elvius d.ä. (1660-1718)
En kort underwisning om then astronomiske och geometriske quadrants
nytta och bruk.
1:a upplagan, tryckt i Uppsala 1718 (8') (Mallet N469U)
Bra illustrationer till hur kvadranten används. 3st tryckplåtar av koppar hör till boken
Dissertatio astronomica de constellatione Arietis
tryckt i Uppsala 1740
Avhandling av Anders Celsius. Respondent: Andreas Tulenius
Celsius undersöker här ljusstyrkan hos stjärnor i stjärnbilden
Väduren med sin på egen hand utvecklade helt nya fotometriska metod. Ingick i hans
program att undersöka ett antal stjärbilder i ekliptikan som han aldrig hann
slutföra. Handskrifter:
Observationer för bestämningar av Torneå longitud 1742-43 av Anders Celsius
ur Observatoriets deposition på UUB - AXXX.
Observationsjournal i koncept från Torneå 1736-37 av Anders Celsius
Från den franska gradmätningsexpeditionen. På svenska.
juli 1736 - mars 1737
ur Observatoriets deposition på UUB - A528.
Observationsanteckningar 1743 av Anders Celsius
ur Observatoriets deposition på UUB - AXXX.