Det lätta grundämnet bor

De allra äldsta och mest "metallfattiga" stjärnorna är särskilt viktiga för studiet av Vintergatand allra tidigaste historia, eftersom de direkt vittnar om hur gasen i Vintergatan var sammansatt när dom blev till. Vår upptäkt av oanade mängder av beryllium (grundämne nr 4 i det periodiska systemet) i den extremt gamla stjärnan HD 140283 (Gilmore et al. 1991, ApJ 378, 17) fick mycket uppmärksamhet bland teoretiker som studerar den Stora Smällen ("Big Bang"). Anledningen var att ingen känd process kunde skapa så mycket beryllium på så kort tid efter den Stora Smällen, och bara en inhomogen (eller "grynig") variant skulle möjligen kunna klara av det. Senare undersökningar, av oss och andra, av brylliumhalter i fler stjärnor, och också av bor (grundämne nr 5), visar att berylliet faktiskt skapats i Vintergatan och inte i den Stora Smällen. (Våra övriga bidrag finns tryckta i Gilmore et al. 1992, Nature 357, 379-383, Edvardsson et al. 1994, A&A 293, 75 (som baserar sig på observationer med rymdteleskopet Hubble) samt Nissen et al. 1994, A&A 285, 440-450.) Vi fick mer observationsitd på rymdteleskopet Hubble i ett samarbetsprojekt lett av Ramon Garcia López (Tenerife). Dessa data och en ny analys av data i litteraturen för 7 stjärnor visar att under hela den första epoken (halo-epoken) i Vintergatan fanns det ungefär 20 gånger mer bor än beryllium i Galaxen. Det pekar i sin tur på att beryllium och bor båda byggdes upp i så kallade "spallationsprocesser" i Vintergatans gas, till skillnad från alla tyngre grundämnen från kol (nummer 6 i det periodiska systemet) till uran (nr 92) som "tillverkats" i stjärnor eller stjärnexplosioner, (Garcia López et al. 1997, ApJ 500, 241).

I ett projekt ämnat att bli en del av Patrik Thoréns, avhandlingsarbete har vi "fått" 8 omloppsbanor med rymdteleskopet Hubble för att med STIS-spektrografen på nytt mäta borhalten i HD 140283, men denna gång använder vi en annan spektrallinje än de som använts vid tidigare undersökningar (inklusive vår egen detaljerade rymdteleskopstuie av bor i HD 140283, Edvardsson et al. 1994, A&A 293, 75); det är viktigt att inte helt lita på en enda linje eftersom den kan vara påverkad (störd) av okända spektrallinjer av andra ämnen. Med två linjer som (förhoppningsvis) ger samma resultat blir forskningsresultaten och våra slutsatser mer tillförlitliga. Vi hoppas också att denna studie kommer att klarlägga huruvida vi i framtiden kan komma att mäta förhållandet mellan de två borisotoperna med masstal 10 och 11.

Analysen av data visar att vi inte kan se linjen i bruset. Vi kan bara bestämma en övre gräns som är litet högre än vi väntar oss från den andra borlinjen. Vi planerar därför att ansöka om att få mer tid på rymdteleskopet Hubble för att säkert kunna mäta linjens styrka.

Senast uppdaterat: 2 juni, 2000