|
Uppsala universitet Konstvetenskapliga institutionen B-uppsats VT1999 Milosz A. Larsson Handledare: Torbjörn Fulton (detta är valda delar ur uppsatsen) Uppsala observatoriumEn jämförande analys av 1800-talets observatoriebyggnader i Berlin och Uppsala beträffande läge, plan och elevation.SyfteI "Universitetsmiljö" (1957) beskriver Göran Lindahl kortfattat Uppsalaobservatoriets tillkomsthistoria, bl a omnämns dess likhet med motsvarande byggnad i Berlin.Uppsala observatorium ritades av astronomie professor Gustav Svanberg med assistans av Johan Way, universitetets dåvarande ritmästare, och uppfördes 1844-53. Då Karl Friedrich Schinkels kungliga observatorium i Berlin stod klart redan 1836 finns det anledning att undersöka i vilken omfattning Svanberg, som besökte Berlin två gånger under sin första utlandsresa, inspirerades av Schinkels byggnad. Några kortfattade ord om 1800-talets observatoriebyggnader1800-talets observatorier skiljer sig på ett flertal punkter från motsvarande byggnader uppförda under 1700-talet.För det första övergav man snart den tidigare förhärskande tornformen, varpå Anders Celsius observatorium utgör ett gott exempel, för att i stället låta uppföra lägre nyklassiska byggnader. Symmetriska observatorier i U-, T-, H-, eller korsform blev efterhand allt vanligare. Härmed vann man den stabilitet som t ex Celsiusobservatoriet saknade. För det andra började man nu att förlägga observatoriebygganderna en bit utanför själva stadskärnan. På så sätt försäkrade man sig om bättre ljusförhållanden; dessutom undslapp man rök och sot från näraliggande hushåll och verkstäder. För det tredje började man nu utveckla det så kallade paviljongsystemet. Varje instrument skulle ha en fast placering i ett eget avgränsat rum. Genom paviljongsystemet erhöll man en klar differentiering av byggnadens olika delar; i Berlin förlades professorns bostad och administration till den östra flygeln, varefter det egentliga observatoriet upptog återstoden av byggnaden. Utan kännedom om ovan nämnda huvuddrag skulle det vara lätt att på felaktiga grunder avfärda släktskapet mellan observatoriet i Pulkovo och det i Lund, emedan den förstnämnda byggnaden har en nyklassisk skrud och den senare en nygotisk. Jämförande analys av observatoriebyggnaderna i Berlin och UppsalaByggnadernas geografiska lägenDet kungliga observatoriet i Berlin, ritat av Karl Friedrich Schinkel 1832 och uppfört 1834-36, byggdes i enlighet med föregående diskussion i periferin av själva stadskärnan. Byggnaden kom att placeras i stadens södra del, strax innanför de gamla stadsmurarna. Till en början var stadsdelen mer eller mindre fri från övrig monumental bebyggelse. Området utanför stadsmuren var 1812 ännu helt obebyggd. Under seklets lopp kom dock stadsbebyggelsen att expandera mycket kraftigt. Genom att iakttaga ett fotografi av byggnaden med dess omgivningar taget strax före rivningen 1913, förstår man snart att möjligheten till mer avancerade observationer omöjliggjorts av den kringliggande staden. Detta faktum var, vid sidan om det tidiga 1900-talets krav på ny teknik, en av de viktigare orsakerna till att byggnaden revs. På ett fotografi taget från ett av domkyrkotornen ser vi det nyuppförda upsaliensiska observatoriet och dess omgivningar. Svanberg hade åtminstone tre möjliga platser, öster, väster och söder om staden, att placera byggnaden på. En av de viktigare anledningarna till att han slutligen lät uppföra den där den idag ligger, var att han inte ville isolera sig från universitetet. (citaten ur hans självbiografi: "Redovisning för en lång levnad" UU Årsskrift 1949:1)"Jag kunde inte finna någon annan tjenlig plats, än den utom Fjerdingstullen, der observatoriet nu ligger (...) Jag meddelade Bredman denna min åsigt och han tyckte platsen nog vara tjenlig, ehuru han förmodade att något ställe på Polacksbacken i närheten af den stora sandgropen också kunde passa. Detta ansåg jag dock vara bra underligt tänkt af honom, emedan man der har skogen i närheten söder om sig och slottet stänger utsigten åt nordvestra sidan, hvarjämte denna oländiga mark å ena sidan skulle uppställa alltför stora svårigheter för byggnadens uppförande och å andra sidan isolera astronomen från snart sagdt allt menskligt umgänge och en närmare beröring med den studerande ungdomen."Området var dock ökänt i staden; alldeles i närheten av den plats där observatoriet nu ligger bestraffades brottslingar. Svanberg fick redan på inflyttningsdagen bevittna ett spöstraff. "Mitt val af platsen utom Fjerdingstull var dock föga egnadt att väcka sympatier. Den delen af Kyrkogårdsgatan som ligger midt emot observatorietomten, kallades den tiden i dagligt tal rackarnäbben och var kändt såsom ett tillhåll för mycken dålighet, samt till och med icke gerna besökt, då det blef mörkt".Genom Svanbergs insatser och klarsynthet har det upsaliensiska observatoriet ännu idag ett bibehållet fritt läge. "Orsaken, hvarför jag från första stund bestämde mig för nämnda plats, var den, att stadens blifvande utvidgning icke syntes från den sidan vara att befara. Om man disponerade 10 à 12 tunnland jord och förlade byggnaden i deras midt hade man tillräckligt fri utsigdt åt stadssidan och åt söder hade man kyrkogården samt åt norr och vester åkrar.(...) Sedemera utverkade jag hos konsistorium det beslutet, att inga lador finge utan prefektens medgivande uppföras på dem." Byggnadernas plan och elevationBerlins kungliga observatorium utgjorde ett tidigt exempel på en observatoriebyggnad uppförd enligt en korsplan. Först att använda det latinska korset som grundplan var egentligen Schinkels elev Carl Ludwig Engel, arkitekten bakom Åbos observatorium (färdigt 1818). Denna byggnad följde dock inte paviljongsystemet, och instrumenten hade där ingen fast placering. I Berlin lades korsarmarna åt var sitt väderstreck; liksom senare i Uppsala förlades den längsta flygeln, både i Berlin och i Uppsala innehållandes professorsbostad och administration, åt öster. Den östra flygelns södra fasad hade i Berlin totalt åtta fönster fördelade på två våningar, dvs fyra i varje rad. Motsvarande fasad i Uppsala har hela sju fönster per rad, totalt fjorton, vilket tillsammans med listverket ger byggnaden en utpräglat horisontell orientering. Ytterligare en stor skillnad är att de absidartade femsidiga korsarmarna i norr och söder var två våningar i Berlin, men bara en våning i Uppsala. Huvudkupolens refraktorpelare var i Berlin friställd, emedan den i Uppsala är sammankopplad med stentrappan, och således hela den övriga byggnaden. Den inre oktagonala omgången var i Berlin främst en knutpunkt, genom vilken man kunde nå byggnadens alla delar, samt fungerade som förråd. I Uppsala används rummen av institutionsbiblioteket. Slutligen var även Berlinbyggnadens västra korsarm två våningar hög; i Uppsala finns endast ett plan som innehållit meridianrummet.Utsmyckningar och detaljerI Berlin kompletterade ett estetiskt yttre den i övrigt strängt funktionella byggnaden. Den östra fasaden avslutades i vertikalled av en nyklassisk tempelgavel, vars fronton innehöll mytologiska figurer och ornament i zinkrelief. Faktum är att det ursprungligen även i Uppsala fanns planer på att smycka observatoriets tempelgavel med motiv i relief. I sin självbiografi omnämner Svanberg en tidig konceptritning samt två senare tillkomna ritningar. Den slutgiltiga ritningen godkändes, efter några hårda duster med överintendentsämbet, den 16 januari 1844. Idag hänger den i ett konferensrum på observatoriet, flankerad av två mindre ritningar. De senare har först på 1980-talet återfunnits och saknar såväl datering som signering. Ritningarna måste vara desamma som sommaren 1842 skickades till Schumacher, och därifrån till Bessel och Gauss för kommentarer. Den första konceptritningen är så vitt jag kan förstå identisk med den ritning som dagligen hänger till allmän beskådan på Gustavianum. På Gustavianums ritning, samt på de nyfunna ritningarna, avslutas den östra gavelns utskjutande mittparti av en liten tempelgavel. Frontonen skulle enligt ritningarna, liksom i Berlin innehålla ett bildprogram. Likaså skulle nischerna utmed byggnadens fasader innehålla små bildhuggerier. Denna lösning frångicks när man utformade den slutgiltiga ritningen, sannolikt av ekonomiska orsaker. Vidare förekommer på ritningarna två olika typer av trappor. Enligt de tidiga planerna skulle en enkel trappa prydas med två liggande, över byggnaden vakande, två sfinxer. Senare slopades skulpturerna men kompenserades av en monumental dubbeltrappa. Genom att inrama huvudingångens dörrar med joniska pilastrar, ej medtagna i någon ritning, återupprättade man åtminstone en del av den, förmodligen genom besparingsåtgärder, förlorade monumentaliteten. En detalj som senare försvunnit är den lilla balkongen på östra fasadens andra våning. Balkongen hade av allt att döma ett järnräcke av samma typ som den övriga byggnaden.Efter professor Dunérs genomgripande renovering under början av 1890-talet, då bl a teleskopkupolen helt byggdes om, verkar byggnaden mer eller mindre ha fått stå orörd beträffande arkitekturen. Bilder: |