Medeltida föreläsningsanteckningar

Olaus Johannis Gutho 1477-1486

Olov Jonsson från Gotland började sina uppsalastudier universitetets första termin, hösten 1477, och avslutade dem med examen "Magister artium" 1486.
Han blev senare dominikanermunk i Vadstena och dog 1516 i Polen under ett besök vid ett birgittinerkloster.
Från hans studier finns nu sju handskriftsvolymer som innehåller renskrivna föreläsningsanteckningar. Allt är inte skrivet av honom själv utan flera handstilar förekommer. Bilden har tecknats av en av hans studentkamrater, Olov Torstensson, Olaus Thorstani, som man annars inte vet något om.
Handskrifterna kom givetvis först till klostret i Vadstena och fördes i början av 1600-talet till Uppsala universitetsbibliotek.
Anteckningarna är numera den viktigaste källan till kunskapen om undervisningen vid Uppsala universitet under medeltiden.

Olaus Thorstanis teckning ligger i direkt anslutning till hans anteckningar från föreläsningar om Aristoteles´ skrift rörande logik "Analytica priora" som hölls av uppsalaprofessorn Andreas Brusen 1481.
Teckningen har inte med denna skrift att göra utan rör i stället en vid den tiden pågående diskussion om själsförmögenheterna hos människan.
Olaus har porträtterat den kände aristoteleskommentatorn Albertus Magnus (ca 1200-1280) i dispyt med sin mästare.

"Jag Albertus, har rätt, alltså har Aristoteles fel" säger Albertus (till vänster).
"Jag, Aristoteles, har rätt, alltså har Albertus fel" svarar Aristoteles.

På Albertus uträckta tunga står "gustus", smaken, som alltså lokaliserar ett av de fem sinnena till detta organ.
På Albertus´ mössa syns själens fem grundläggande förmögenheter: minne, föreställningsförmåga, omdöme, inbillningskraft och "sensus communis", (det gemensamma sinnet) förmågan att samordna de olika sinnesintrycken till en helhet. Det är just vad gäller sensus communis som Aristoteles´ mössa skiljer sig från Albertus´ eftersom den saknas, Aristoteles förlade detta sinne till hjärtat.

En medeltida disputation fick inte sluta utan att tvisten lösts, och båda var så stora auktoriteter att ingen av dem kunde ha fel. Olaus noterar att båda har rätt på sitt sätt: "sensus communis befinner sig som rot betraktat (radicaliter) i hjärtat, men som form och instrument i främre delen av den främre hjärnventrikeln".

Källa: Gunnar Ericsson - Medeltida föreläsningsanteckningar 1995

Tillbaka