Astronomins historia
vid Uppsala universitet

Den förste läraren i astronomi vars namn man känner är vadstenamunken Petrus Astronomus, som 1508-1509 föreläste om "himmelsgloben och dess cirklar". Han var konstruktör av Uppsala domkyrkas berömda astronomiska ur, som förstördes vid den stora stadsbranden 1702. Undervisningen bedrevs vid denna tid i domkapitelhuset, benämnt Academia Carolina, som låg vid domkyrkan med fasaden mot Riddartorget, mittemot dagens Värmlands nation och Juridicum. Även från den stora nedgångsperioden för universitetet, efter reformationen, finns bevarade föreläsningar i astronomi av Olov Luth. Han var egentligen teolog men undervisade också i astronomi, fortfarande med Sacroboscos bok som kurslitteratur.
Den förste, som med säkerhet, var innehavare av en professur i astronomi i Uppsala var Laurentius Paulinus Gothus, utnämnd 1593, efter restaureringen av universitetet. Han blev sedemera biskop i Strängnäs och avled som ärkebiskop 1646.

När Uppsala Universitet erhöll den stora donationen av Gustaf II Adolf, under 1624, vilken bestod av avkastningen av ett stort antal gårdar runt Uppsala, fick astronomiprofessuren som lön bl a avkastningen av gårdarna under Sunnersta herrgård. Denna donation möjliggjorde en konsolidering av verksamheten för hela universitetet och möjligheter till expansion.

Planer på att inrätta en observatioriebyggnad fanns redan under första hälften av 1600-talet och professorn i mekanik, Bengt Hedraeus, uppförde 1649 ett mindre observatorium på höjden av "Hundbacken", i hörnet av S:t Johannesgatan och Övre Slottsgatan. Hedraeus hade med medel från drottning Kristina byggt upp en instrumentverkstad och tillverkade själv sina instrument.
När Anders Spole utnämndes till professor i astronomi år 1679, lät han på sitt hus i hörnet av Svartbäcksgatan och Klostergränd uppföra ett observationstorn där det fanns ett antal instrument av olika storlekar, bl.a. en refraktor med en brännvidd av nästan 10m samt en stor kvadrant. Detta hus blev tillsammans med instrument och observationsjournaler förstörda vid den stora stadsbranden 1702.

Först år 1741 fick Uppsala sitt första egentliga observatorium genom den kände astronomiprofessorn Anders Celsius ansträngningar. Han hade genom sitt deltagande i gradmätningsexpeditionen till Torneå 1736 blivit så berömd att statsmakterna beviljade medel att bygga om ett medeltida hus i kvarteret S:t Per till astronomiskt observatorium. (Detta hus, Celsiushuset, finns ännu bevarat i dagens centrala Uppsala, med sin orientering efter det medeltida gatunätet, och en "Celsiusstaty" finns i närheten.) Under sin långa utländska resa, som han genomförde direkt efter sin professorsutnämning, hade han köpt in instrument som utgjorde den tidens frontlinje inom instrumenttekniken och Celsiusobservatoriet var sålunda ett modernt välutrustat observatorium för sin tid.

Vid slutet av 1700-talet var dock observatoriet relativt förfallet och med sin placering i stadens centrum, kringbyggt av höga hus, olämpligt för observationer. Först 1844 kunde man, genom insatser av den skicklige administratören och riksdagspolitikern, Gustaf Svanberg, professor i astronomi 1842-78, börja uppförandet av observatoriet vid den s.k. Spöbacken mellan Rackarberget och den gamla Fjärdingstullen. Området kallas numera för Observatorieparken. Observatoriet stod färdigt år 1853 och fick sitt första huvudinstrument, en 24 cm refraktor från firman Steinheil i München, 1860. Detta teleskop ersattes 1893 av den dubbelrefraktor, 36/33 cm, som fortfarande finns i observatoriets huvudkupol.

År 2000 flyttade den astronomiska institutionen till nya lokaler i Ångströmlaboratoriet och Svanbergs observatorium i Observatorieparken kallas numera Gamla observatoriet. Teleskopen i parken används dock fortfarande av amatörastronomer och för visningar för allmänheten.